Monopol: När gränser flyter.

Vid interaktioner är man två. Om det handlar om vänskapliga eller kärleksfyllda relationer är oväsentligt. Man väljer – och är man lyckosam – blir man vald tillbaka. Genom mina snart tjugoett år har jag sett många ’vänner’ komma och försvinna. Vissa fortare än andra. Allt oftast är anledningen beroende av mina narcissistiska drag och mina egna höga funderingar om det egna jaget. Jag tappar respekt och intresse för de som förödmjukar och kujonerar mig, och varför skulle individer som dessa erhålla min respekt? Ofta är det subtila toner drypande av ett ’jag-är-dig-överlägsen’. Undantagsvis stämmer det överens med sanningen.

Att bli dikterad och lyssna till förmaningar och anmaningar om hur min självrespekt i själva verket har att göra med mina trosor är inget som intresserar mig i längden. Inskränkta varelser tråkar ut mig. Kontrollerande människor gör mig illamående. Vanligen. Framförallt och kanske i huvudsak när dessa människor brukar manipulation och smusslar med sitt motiv. Jag ska aldrig utnämna mig själv som något ideal, vare sig när det kommer till förbindelser eller något annat. Men så väl känner jag mig själv att jag betraktar självrespekt som något som sitter i förmågan att kunna se förbi andra människors krav och önskemål, samt att inte inrätta sig efter normer och roller som inte klär en. Inte att upprätthålla begär som inte rör mig och anse att kvinnor ska underordnas och häcklas och hunsas och föraktas. Och med tidigare ’vänner’ med sådana åsikter är det inte underligt att de kändes som en tyngd snarare än en befrielse att vara omkring de i längden. Nej, jag har ingen större problematik att avbryta en relation. Speciellt inte då personen som är föremål för min besvikelse eller ledsamhet inkräktar på min person på ett eller annat sätt. I kontrast till vad folk vanligen verkar tro beror inte min existens på din lycka. Inte heller tänker jag ansvara för dina förhoppningar, eller för hur du vill att jag ska agera.

Min kropp är min, likväl min perception och min tillvaro. Vad jag gör av det, oavsett vad det medför, rör uteslutande mig.