& sömnlösheten.

Midnattstimmen närmar sig obarmhärtigt och jag ser fram emot ännu en natt där någon sorts sömn inte infinner sig förrän i tidiga gryningstimmen. Min annars så kunskaps-kåta hjärna är numera trött och slak som en mans lem efter häftigt famntag i timtal. Jag drar mig till minnes om en fantastisk natt spenderad på Imovane och den tjugonionde maj kan inte komma snart nog. Det senaste månvarvet har inte bjudit på mycket av varan sömn, och pillerna jag så hänsynslöst ökat doseringen på helt självvalt verkar inte som de borde.

Lyckligtvis är jag ett mörkrets kreatur och finner både ett lugn och en glöd i dunklet och ensamheten. Att sitta och inhalera nikotin tillsammans med de ljuva tonerna av den senaste favoritmelodin samtidigt som jag stirrar ut i natten, tomheten, har snarare blivit en vana än ett undantag. Natten är min föda och min lust och att påstå något annat skulle vara ren och skär lögn. Icke desto mindre kan jag längta efter att få vakna utvilad med en hjärna skarp och klarsynt.